Språktrøbbel...

Å gudbedre...
Her e ett strålanes eksempel på språkvanska.
Altså, æ har en haug med søskenbarn.
Og når æ fortell om familien, ja, da si æ at det e ett søskenbarn.
Men, her i sverige får det ei helt anna betydning.
Ett syskons barn..
Altså en niese eller en nevø.
Men det æ mene e min tante eller onkels barn!
Så æ har ett evig slit med å snu hodet på oss begge to her, førr mine søskenbarn e ikke min brors barn, og ei tante e ei tante uansett om ho e søster til mamma eller pappa!
Ikke moster eller faster, ikke morbror eller farbror.
Onkel- tante!
Gulp!!!!

Og "søsken", det e en felles betegnelse førr en søskenflokk.
Æ går jo ikke rundt og spør om folk har mange brødre eller søstre, æ spør om de har søsken.
Men i sverige har man ett "syskon", uavhengig av kjønn.
E det rart æ blir forvirra???

Dette e da bare dagens lille forvirring enn så lenge, de kommer som perla på ei snor om dagan.
Så, dokker som e mine søskenbarn, ikke e dokker syskons barn, men mine "kusiner".
Å forklare at ei kusine i norge ikke har tut, men innlagt rørsystem e jaggu ett strev.
Og en fetter, vel det blei tell nåkka uanstendig tell slutt.
Så om æ no har med mæ hjertet mitt tell norge, møte ett søskenbarn av hann-kjønn og presentere vedkommende som "min kusin", så slit no ikke øran av mæ.
Gjør æ det ikke så trur æ brodern har ett forklaringsproblem, som har produsert ett "syskons barn"..
Djiiiiises si æ bare!

Språk e arti!!
Livet e..
når man har kusiner med tut!!!